SALTSJÖQVARN | När man pratar om kajen vid Saltsjöqvarn tänker många oftast på nybyggda hus med generös utsikt. Mellan dessa syns historiska byggnader såsom Mannagrynskvarnen, Saltsjökvarn, Henriksborg och Danvikens dårhus. Här fick landskapsarkitekten Thorbjörn Anderson ta hand om rummet mellan hav och hus: strandpromenaden.

Thorbjörn pluggade på Sveriges Lantbruksuniversitet. Eftersom det inte fanns så många intressanta uppgifter för nyexaminerade landskapsarkitekter, drog han till Kalifornien. Åter i Sverige startade han tidskriften Utblick Landskap för att få igång en debatt om det av människor skapade landskapet. Och han verkar vara på väg att lyckas:

2004 blev han adjungerad professor vid Institutionen för landskapsplanering, Sveriges Lantbruksuniversitet, Ultuna. 2005 fick han Sveriges Arkitekters kritikerpris. Idag jobbar han inom Sweco FFNS i Stockholm.

Vågmönster påminner om antiken

Han är hjärnan bakom vågmönstret på kajen vid Saltsjöqvarn. Den består av många hundra stenar som kapades i hörnen. ”Japanerna kan också skapa vattenkänsla i sten och grus likaså antikens romare och greker som lade mosaiker med vattenliknande mönster i miljöer nära havet”, skriver Eva Hernbäck i DN . Det dyra arbetet med stenarna var också skäl nog för att avlägsna landskapsarkitekten från projektet.

Att Thorbjörn inte bestämde sig för att plantera träd eller fylla kajen med blommor beror på att han har respekt för platsens historia. En gammal industrikaj kan inte fungera som blomsterrabatt. ”Man måste fånga historien när man gör om, när en plats byter roll”, säger han i DN. Barockparken framför Danvikens Hospital (både ska restaureras) ska istället stå för grönskan i den här stadsdelen.

Han är nöjd med vågmönstret, men inte så riktigt med utförandet av intilliggande trädäck.

Text Konstantin Cosmin Irina Källa DN 2007-07-12