FINNBERGET | Bostadsområdet på ”Skatberget”, som det i början av 1900-talet kallades, fyller 60 i år. Bland de första familjerna som flyttade in fanns även familjen Åström. Ingeborg Åström bor faktiskt kvar i samma lägenhet på Finnbergsvägen 32. Hon har hunnit bli 92 år gammal och därmed Finnbergets äldsta invånare idag.

gamla finnboda på 30-talet (klicka på bilden för att förstora)

Bostäderna på Finnberget blev klara 1948 respektive 1949. De 220 lägenheterna byggdes av byggbolaget Olle Engkvist enligt ritningar av arkitekten Erik Ahlsén. Erik har för övrigt ritat Henriksdalsbergets bostäder tillsammans med brorsan Tore.

Innan dess bodde de flesta varvsarbetarna på "gamla Finnboda" bakom Danvikshem (även kallat för Finnbodaberget eller Varisberget). Det var ett område med ett 100-tal omoderna lägenheter. Husen var inte ordentligt isolerade och man hade torrdass.

Många familjer som senare flyttade till Finnberget hann faktiskt bo på "gamla Finnboda". Stadsdelen var i mycket dåligt skick när den revs för att ge plats åt 120 seniorlägenheter i anslutning till Danvikshem. ”Det är hus som borde förbjudas som bostäder”, sade en finsk nybyggare på 70-talet som bodde i en kåk på "gamla Finnboda". Fast det finns definitivt även många glada barndomsminnen från "gamla Finnboda".

Finnboda varf hade i slutet av 40-talet problem med sin arbetarkår. De flesta var ungkarlar ”Många har försvunnit efter semestern, andra har kommit och stannat ett par veckor”, förklarar Claes Larsson (varvets kassadirektör) i Stockholmstidningen 1950. Man behövde alltså bättre boende för att få folk att stanna och bilda familj. ”Ett nytt högmodernt bostadsområde öppnas i vår på Finnberget vid Finnboda varf, men det är bara avsett för anställda vid varvet (...)”, kunde man läsa i Saltsjöbadstidningen (28-02-1948).

Ingeborg är en äkta Nackabo
Ingeborg föddes i Nacka 1916. Hennes barndom tillbringade hon i området mittemot Nacka Forum. Redan som 13-åring fick hon jobba med att skala frukt. Men största delen av livet jobbade hon på Konsums konditori på Södergatan och på ett kostymskrädderi på Götgatan. Ingeborg har även under en kortare tid arbetat på KF:s bageri på Kvarnholmen.

Hennes make, Folke Åström, var först varvsarbetare men fick senare jobb på kontoret. Folke och Bojan träffades när hon var 18 år gammal. De bodde tillsammans med sonen Roland på "gamla Finnboda". ”Det var fin utsikt där med. Vi trivdes bra på "gamla Finnboda", men lägenheterna var allt för omoderna”, berättar Ingeborg. ”En släkting från Skåne fick en chock när hon var på besök”, tillägger hon. 1948 flyttade familjen till Finnberget. Familjen Gustavsson (med Anna-Stina Gustavsson som tog initiativet till Café Finnberget) var dock först på Finnberget. Även Folkes bror flyttade till Finnberget.

utsikten från ingeborgs fönster (klicka på bilden för att förstora)

Lägenheten de fick och som Ingeborg forfarande bor i, är en tvåa med kök. Från vardagsrummet ser hon Kaknästornet, Manillaskolan på Djurgården, Saltsjön och Kvarnholmen. Tyvärr var det mulet den här novembersöndagen som jag hälsade på Ingeborg. Men jag kunde ändå ana vilken vy det måste vara på våren och sommaren. ”Så rikt varierad är den med sina fyra väderstreck (...) Finnbergets utsikt skulle säkert få stå något år, innan man tröttnade på att möta den på utställningar”, skrev Gustav Näsström i Stockholmstidningen (10-01-1950).

Arkitekten tänkte till

De nya lägenheterna höll hög standard för den tiden: ljusa och rymliga kök med den nyaste utrustningen, klädkammare med eget fönster, särskilda köksbalkonger för klädpiskning, vattenklosett, gallerskydd på bottenvåningen, barnvagnsgarage etc.

Vardagsrummen fick stora perspektivfönster med utsikt norrut, medan köksfönstren vetter mot gården för att kunna ha koll på barnen. Arkitektens idé var att skapa gemenskap kring gårdarna. Dessutom har husen fått en form och placering som skyddar mot vindarna. ”Härute är det stilla och händelserikt som på landet”, sade Doris Helberg (fru till chefen för varvets ritningskontor) i en intervju.

Hyran låg initialt på 28 – 29 kronor per kvadratmeter och år plus bränsletillägg. Varvet subventionerade hyran med upp till 175 kronor per år. Ingeborg minns inte hur mycket hon betalade i hyran, men enligt henne var det billigt.

Gemenskapen viktig ännu idag

Ingeborg visar runt mig i lägenheten som är full av minnen. I en hylla står ramar tätt intill varandra med bilder på Folkes föräldrar, hennes och Folkes bröllop, Folke i flottan, sonen Roland, hans tre barn och fem barnbarn . Hon berättar mycket om barnbarnet Ronny som är en duktig hantverkare. I sovrummet finns även bilden av en röd katt som gjorde Ingeborg mycket glad på sina gamla dagar. ”Jag var så ledsen när hon dog. Så jag fick Pippi istället”, och pekar mot den livliga blå undulaten.

Ingeborg klarar sig bra själv trots sina 92 år. På dagen sköter hon hemmet, dricker kaffe, tar hand om undulaten och ”det tar faktiskt mycket tid att sköta om en fågel”. Ingeborg har fått förslaget att flytta till en annan lägenhet på Finnberget, där det finns hiss. ”Men jag vill bo kvar här. Jag behöver inte hiss. Det finns ledstång i huset”, svarar hon bestämt. Dock nuförtiden lämnar Ingeborg sällan lägenheten.

Hon och grannen Gunvor Söderholm varvas om att att ringa varandra dagligen för att höra hur det är. ”Jag får otroligt mycket hjälp av Birgitta. Hon är hemsk trevlig. Jag tycker mycket om henne”, säger Ingeborg om en annan granne som hon umgås med. Ingeborg åker också gärna med familjen till landstället med ”finaste tomten”. Ibland stannade hon där i 2 – 3 månader.

Kommer ihåg Alexander
Här tar Ingeborg upp en person som var viktig för gemenskapen på Finnbeget: Grekiska handlaren Alexander som hade ett minilivs på Finnberget i 25 år. ”Vi tyckte så mycket om honom att vi samlade pengar när han lade ner sin verksamhet”.

Allraförst var det Algot Hamrin som öppnade en trippelbutik på Finnberget med speceri, chark och mjölkaffär. Ingeborg beskriver här hur hon tog med tomma flaskor för att handla mjölk.

Därtill hade Algot tobaksaffär och basar (lanthandel). Han gav inte kredit längre än en vecka. Barnen följde gärna med till butiken eftersom de alltid fick äta godis här eller dricka läsk. Butiken (minilivs plus pizzeria) finns kvar ännu idag.

Text Konstantin Cosmin Irina