SVINDERSVIK | Svindersvik slott byggdes av handelsfamiljen Grill, men den flitige Claes Grill var för upptagen för att kunna bo där. Alltså lät han vännen Carl Gustaf Tessin (1695 – 1770) bo där under två somrar. Tessin lärde sig att älska Svindersvik och Västra Sicklaöns angränsande områden.

Carl Gustaf Tessin tillhör 1700-talets mest lysande representanter. Han var guvernör för unga prisen Gustaf III politiker, riksråd och kanslipresident.

Pantsatte silverservis
Tessin fick 1759 och 1760 låna Svindersvik slott gratis av Claes Grill. För att ha råd med flytten och en pompös vistelse på Svindersvik fick han dock pantsätta sin reseservis i silver. Han tog även ett lån i bankan. Tessin hade för övrigt alltid dålig ekonomi.

Dessutom hade han ett litet hov bestående av runt tjugo personer: makan Ulla Sparre och en brorsdotter till henne (jungfrun Christine?), huskaplanen Ennes, jägaren Roland, hovmästaren Clautaud, hushållerska, lakejor, pigor, kuskar, vakter samt hundarna Bijou och Rosette.

Gillade slottets avlopp
Svindersviks då moderna arkitektur inspirerade Tessin när han skulle bygga en flygel på Åkerö gård. Där kopierade han Svindersviks alla bekvämligheter, däribland köket med arbetsytor av marmorplattor och väggar täckta an skåp och hyllor. Det som lämnade mest intryck på Tessin var kökets avlopp. Avloppet utmynnade på gårdsplanen vid husfoten, men var en ny och mycket praktisk detalj på den tiden.

Så här skriver Tessin om slottet: ”väl byggt och fullkomligt nått inrett hus, en fruktbärande trädgård, ett välförsett bibliotek, målningar, kopparstyecken, bekvämligheter. Med ett ord: naturens lek, herr Gills pung och smak samt salig baron Hårlemans konst [Hårleman är arkitekten bakom Svindersvik slott] hava gjort Svindersvik till ett människonöje, som har få likar i täckhet och städning”.

Skådade smugglare
Västra Sicklaön och Kvarnholmen (kallades då för Hästholmen) hade på den tiden ett antal krogar. På Kvarnholmen fanns även ett brännvinsbränneri. Kvarnholmen och Gäddviken var därför ett tillhål för brännvinssmugglare.

Tessin beskriver i sin dagbok hur han såg smugglarna ro i Svindersviken på kvällarna. Samtidigt ville han inte lägga sig i, eftersom saken inte angick honom. ”Omöjligen kan något ställe vara bättre och bekvämare beläget för lurendrejeri än denna Sicklaöö, på hvilken jag nu bor. [...] Mitt kall är ej att vara beslagskarl. Jag säger, som kejsar Leopold sade till sina pager, när de gjorde odygd: Akta att inte hofmästaren får se hvad du gör”.

Upptäckte Sicklaöns natur
Tessin gjorde många strövtåg och vandringar på Sticklaön. Kanske tillsammans med jägaren Roland. ”På Sicklaön finns tjäderlek, orrar, rapphöns och harar”, skriver han på ett ställe. Vidare beskriver han omgivningen så här: ”En härlig utsikt åt stora segelleden, ett ombyte av skuggrika dälder och brantaste berg, angenäma promenader, god grannskap (staden undantages)...”.

Text Konstantin Cosmin Irina Källa En bok om Svindersvik (Andreas Lindblom, 1953), Svindersvik (Ivar Åkerfeldt, 1949), Svindersvik (Mare Palmqvist), Ett sommarnöje från 1700-talet (Elisabet Stavenow-Hidemark, 1997)